onsdag 19 april 2017

Ystra kalvar i orienteringsskogen!


Här har det inte varit många inlägg under en lång tid. Tappat lusten lite grann eftersom jag inte kan vara med och tävla som förut. Balansen är dålig och kroppen värker. Kan inte springa längre och konditionen är urusel.
Jag har de senaste åren nöjt med mig att gå Öppen 7 men nu tar det för lång tid om terrängen är för tuff för mig så nu blir det mera Öppen 3 med mera stigrika banor. Hade varit kul att få prova Pre-Orientering men det lär inte hända här på ön.
I alla fall så...
I söndags var det så äntligen orienteringspremiär här på ön. Vi var i Fröjel, solen lyste och blåsipporna blommade. Kan det vara bättre?
Jag tog mig runt trean med hjälp av en stav, dottern sprang Öppen 7 och blev tvåa efter ständigt unga Marita och barnbarnet gick runt Inskolningsbanan med sin pappa. Pappan blev förvånad över att så många frågade honom, som inte är orienterare, om var dom var på kartan. Ha, ha ...
Många gamla gotlandsorienterare blev som unga igen och irrade omkring i skogen som ystra kalvar!

måndag 6 februari 2017

Guldmedaljen

I lördags var jag på vår gotländska idrottsgala där bland annat jag och tre andra gamla idrottsledare tilldelades Gotlands Idrottsmedalj i guld. För att få den krävs att man har varit idrottsledare i minst 20 år och det var väl ingen av oss fyra som stod där på scenen som har jobbat ideellt mindre än 40 år.


Själv började jag som ungdomsledare i klubben 1973. Bittan och jag hade vår första nybörjarkurs i källaren på baptistkyrkan på Länna. Det var ju så förr i tiden att man startade kurserna på vårvintern inomhus med teori och därefter blev det full fart i skogen. Barnen var äldre än vad nybörjare är nu för tiden och alla kunde både läsa och skriva så ingen tappade sugen på vägen ut i skogen.
1974 blev jag invald i Gotlands Orienteringsförbunds styrelse som ungdomsledare och damkonsulent(!) och sedan dess har det bara rullat på med lite uppehåll då och då och många olika uppdrag. Nu har jag ingen ork kvar men kanske jag kan göra någon nytta igen när jag blir pensionär.
Det blev en trevlig kväll med massor av prisutdelningar, underhållning och mat. När de andra (600 deltagare) stannade kvar för att dansa och mingla tackade jag för mig och tog mig hem med min medalj och min förkylda näsa.


1980 blev jag ordförande för SOK Svaide. Undrar hur medlemmarna vågade välja en oerfaren tjej som mig till det uppdraget och undrar också hur jag själv vågade tacka ja?
Det var väl så att alla äldre fanns där och stöttade och den här guldmedaljen delar jag med pappa Tore, mamma Svea, Robban, Sune, Totte, Vera, Asta, Allan, Ove, Bengt, Birger och hela GOF:s styrelse som trodde på min idé med Lillkorpen och alla enträgna gotlandsorienterare som fortsätter med att förvaltar vårat arv från våra föregångare i de gotländska skogarna.
Mitt guld är allas guld!

onsdag 11 januari 2017

Precisionsorientering för mig????

Funderar på det där med precisionsorientering. Kan det var något för mig?
Jag har provat på en gång. Det var i samband med 5-dagars i Märsta och det var riktigt svår.
Jag har kollat på grenens sida där det beskrivs hur orienteringen går till. Jag har kollat på Eventor för att hitta några träningar och tävlingar. Och ja, det är verkligen NÅGRA gånger som jag har möjlighet att få lär mig hur det går till
Men funderar ändå på om jag skulle klara av att genomföra 5-dagars i nybörjarklassen utan någon erfarenhet. Kanske jag skall ge mig ett nyårslöfte? Får fundera på det...
Behövs ju semester, pengar och chaufför.

Bilder från stranden för några dagar sedan.




lördag 31 december 2016

Orientering i december

Det är svårt det här med att kroppen inte längre fungerar som huvudet vill och det blir inte så mycket orientering och inte så många blogginlägg.
Men kom trots allt kom jag ut på en bana vid Kinnerstugan på annandag jul.  Kort bana och helst så mycket stigar som möjligt är det som gäller. Inte så kul men jag får i alla fall hitta kontroller och stämpla.
Nyårsorientering vid stugan idag var inplanerad men kroppen sa stopp och då var det bara att ta ett djupt andetag och börja om morgonen i stilla tempo.

Skall jag fortsätta skriva här på bloggen? Kan den heta Orienteringstanten? Får fundera på det.

GOTT NYTT ÅR MED MÅNGA SKÄRMAR!

söndag 6 november 2016

Höstens fägring på upphällning ... och ingen orientering idag heller

Höstens vackra fägring är på upphällning. Endast bokarna och trädgårdshäcken har kvar sina löv.
Så här såg det ut utanför mina fönster för några dagar sedan.





Inbjudan till dagens Skogis Cup såg lockande ut och skogarna i Lojsta tillhör mina favoriter.
Men dagens väder, blåst och blaskig snö, gör att jag blir kvar här hemma. Vill inte bli kall, vill inte riskera att halka och ramla och dessutom är mina regnkläder kvar på jobbet.
En solig höstdag i Lojsta hade varit en perfekt orienteringssöndag!

onsdag 26 oktober 2016

Filmer från Helg utan Älg

Kom inte ut i skogen denna älgfria helg.
Förra veckan var i tuffaste laget för mig och det var bara för mig att stanna hemma för att vila min värkande kropp. Konstaterar att min kropp inte är kompatibel med huvudet. Vill vara i skogen och leta kontroller men kroppen skriker nej.
Så därför har jag inget att berätta om tävlingen men för er som är orienteringsnördar som jag så har ni två länkar till Rasta-Anders lopp i Visneskogarna.

https://www.youtube.com/watch?v=RprYe2ibvhA&feature=youtu.be

https://www.youtube.com/watch?v=e1gzZ6Q-rD0&feature=youtu.be

Om det är fint väder och fötterna är i hyfsat skick kanske det blir en motionsorientering den 6/11.

söndag 16 oktober 2016

Till minne av Ove

I slutet av augusti var vi klubben samlade i klubbstugan för att fira stugan 50 år.
Min pappa och hans kompisar gick ur Visby AIK, bildade en egen klubb - SOK Svaide och byggde stugan vid Svaide vät i Follingbo.
Vid festen deltog Ove Berglund och som den siste levande mannen ur det ursprungliga gänget berättade han om hur klubben blev till och om hur de hämtade en militärbarack som de fraktade upp till väten och byggde stugan.

Ove berättar om klubben och stugan.
I bakgrunden står klubbens ordförande Torbjörn Sköldefors.

Ove och Uffa Westerlund fikar på baksidan av stugan.
Två veckor senare var livet slut för Ove. Helt ofattbart.

Jag minns Ove som en av "gubbarna" som alltid fanns med i stugan, på träningar och tävlingar både på skidor och i orientering. Och Sonja var med och Mimmi och Janne.
Jag minns också att Ove alltid skojade och var på gott humör. Vi som växte upp vid stugan hade alltid roligt med våra föräldrar och ledare och stämningen var alltid så 60-70-tal.

Ove delar ut godispåsar vid en julfest i stugan.

Sonja lagar Oves byxor vid något 5-dagars.
Vila i frid Ove. Vi minns dig alla!

De första bilderna har jag lånat från klubbens facebook och är tagna av Anna Levin.
De äldre bilderna har troligen min pappa tagit.