söndag 6 november 2016

Höstens fägring på upphällning ... och ingen orientering idag heller

Höstens vackra fägring är på upphällning. Endast bokarna och trädgårdshäcken har kvar sina löv.
Så här såg det ut utanför mina fönster för några dagar sedan.





Inbjudan till dagens Skogis Cup såg lockande ut och skogarna i Lojsta tillhör mina favoriter.
Men dagens väder, blåst och blaskig snö, gör att jag blir kvar här hemma. Vill inte bli kall, vill inte riskera att halka och ramla och dessutom är mina regnkläder kvar på jobbet.
En solig höstdag i Lojsta hade varit en perfekt orienteringssöndag!

onsdag 26 oktober 2016

Filmer från Helg utan Älg

Kom inte ut i skogen denna älgfria helg.
Förra veckan var i tuffaste laget för mig och det var bara för mig att stanna hemma för att vila min värkande kropp. Konstaterar att min kropp inte är kompatibel med huvudet. Vill vara i skogen och leta kontroller men kroppen skriker nej.
Så därför har jag inget att berätta om tävlingen men för er som är orienteringsnördar som jag så har ni två länkar till Rasta-Anders lopp i Visneskogarna.

https://www.youtube.com/watch?v=RprYe2ibvhA&feature=youtu.be

https://www.youtube.com/watch?v=e1gzZ6Q-rD0&feature=youtu.be

Om det är fint väder och fötterna är i hyfsat skick kanske det blir en motionsorientering den 6/11.

söndag 16 oktober 2016

Till minne av Ove

I slutet av augusti var vi klubben samlade i klubbstugan för att fira stugan 50 år.
Min pappa och hans kompisar gick ur Visby AIK, bildade en egen klubb - SOK Svaide och byggde stugan vid Svaide vät i Follingbo.
Vid festen deltog Ove Berglund och som den siste levande mannen ur det ursprungliga gänget berättade han om hur klubben blev till och om hur de hämtade en militärbarack som de fraktade upp till väten och byggde stugan.

Ove berättar om klubben och stugan.
I bakgrunden står klubbens ordförande Torbjörn Sköldefors.

Ove och Uffa Westerlund fikar på baksidan av stugan.
Två veckor senare var livet slut för Ove. Helt ofattbart.

Jag minns Ove som en av "gubbarna" som alltid fanns med i stugan, på träningar och tävlingar både på skidor och i orientering. Och Sonja var med och Mimmi och Janne.
Jag minns också att Ove alltid skojade och var på gott humör. Vi som växte upp vid stugan hade alltid roligt med våra föräldrar och ledare och stämningen var alltid så 60-70-tal.

Ove delar ut godispåsar vid en julfest i stugan.

Sonja lagar Oves byxor vid något 5-dagars.
Vila i frid Ove. Vi minns dig alla!

De första bilderna har jag lånat från klubbens facebook och är tagna av Anna Levin.
De äldre bilderna har troligen min pappa tagit.

lördag 8 oktober 2016

Helg utan Älg 22-23 oktober


Om två veckor är dags för orientering utan älgar. Vill du vara med och tävla så anmäl dig senast om en vecka den 16/10.
Själv hoppas jag på fint väder så jag kan gå en öppen bana en eller båda dagarna. Det har blivit alldeles för lite orientering den senaste tiden.

25-manna söder om stan är perfekt för en överdagentur till Stockholm men vädret satte stopp för mig. Både morgonturen härifrån och kvällsturen från Nynäs har varit inställda idag. Blåsten, den blåsten...
Håller tummarna för lugnare väder om två veckor.

Bilden är från Helg utan Älg för två år sedan vid Strömma å i Lye.

söndag 18 september 2016

Behöver orka mera

Det har inte blivit så mycket orientering för mig sedan flera veckor tillbaka.
Orsaken är min besvärande värk som bara har blivit värre sedan arbetet satte igång efter semestern. Det handlar bara inte om att jag inte orkar ta mig runt en Ö7:a utan även att det tar på krafterna att köra med bilen till tävlingarna. Så det blir bara lugna aktiviteter på helgerna eller kanske vara publik på en tävling. Allt för att spara på krafterna!

Här är en som inte sparar på krafterna när han klipper i min druvranka med en slö sax!




PS Har funderat på Pre-orientering men den grenen finns inte här på ön och knappt någon annanstans i Sverige. Provade en gång vid 5-dagars i Märsta och tyckte det var grymt svårt!

tisdag 6 september 2016

Inskolningsbana för första gången

Barnbarnet ville också "pipa" och så gick han, jag, farmor Helena och lillfarbror Samuel inskolningsbanan tillsammans.
De små benen klarade galant banans första del genom ett igenväxt träskområde. Inga tuvor eller hål eller grenar är besvärliga för den lille kämpen men mot slutet av banan behövde han "åka farmortaxi" en bit mellan några kontroller. Och så fanns det söta salmbär att plocka och äta som lite energipåslag. Perfekt!

Startpunkten är passerad.

Kul med ormbunkar att gömma sig i.

Roligare att klättra upp på stenen än att gå runt.

Pip vid näst sista kontrollen.

Lillfarbror Samuel provade på sin första U1:a och
blev så här glad för bollen han fick som pris.
För mig blev det två varv på U1/Inskolningsbanan. Tur att det var nära till starten och att banan bara var 1,1 km. Det blev en rolig dag i skogen och en lång eftermiddagstupplur för mig.

PS Dottern sprang, helt otränad och trött efter att ha hållits vaken av sonen kl 3-6, första sträckan för sitt kavlelag. Hon och lillplutten var ännu tröttare än vad jag var och sov hela eftermiddagen.

PS De här fina bilderna har plåtats av farmor/mamma Helena Lind. Tack för lånet!

onsdag 24 augusti 2016

Lidaskogarna

När jag ser på inslagen där Gustav B och Helena J lär Jakob Hård att orientera tycker jag att det ser ut som skogen på Lida i Tullinge. Stämmer det?
Jag längtar verkligen efter att få komma ut i den terrängen eller liknande. Glömmer gärna mina besvär och kollar lite om möjligheterna att ta mig dit. Men, men ... bara att inse att det inte kommer att kunna genomföras.
Första gången jag var i skogen vid Lida var när vi gotländska orienterare åkte till Södertälje för att springa natt- och dag-DM. Tror det var 1971. Tror inte att det gick så bra. Har för mig att jag hade svårt med övernattningen på hårt underlag och jag var helt enkelt supertrött hela den helgen.
Andra gången tror jag att det var 1978 när jag tillsammans med Eva Lyth, Andreas Oxenstierna och Pedro Lundqvist hade läger för våra ungdomar. Vi ledare var där i nästan tre veckor.
Sedan har det varit några tävlingar till och några vanliga besök för att fördriva tiden i väntan på sena båtavgångar.
Saknar verkligen att kunna röra mig fritt i olika terränger och börjar inser att inte ens med hjälp av stavar kan jag inte längre ta mig fram i skogen som jag vill.